Om att vara gravid

En dag sitter man där- förvirrad, småfånig- och kissar på en sticka. Stirrar storögt på det lilla fönstret som avgör. Vankar rastlös fram och tillbaka. Tänk om.. Lååånga minuter. Shit, är det inte ett streck där?? Blinkar. Helvete. Blinkar igen. Inte kan det väl..? Redan? Men strecket är kvar. Lyser lika övertygande som ett stoppljus i vinternatten. Känslan som sprider sig är obehagligt nervös- nej, vänta- varm förväntan. Skräckblandad förtjusning. Ett barn alltså? Jag ler. Småfånig, skräckslagen, överlycklig.

Blir det någon skillnad för er del? Nej. Jag är fortfarande jag. Jag kommer inte blogga om krämpor, blöjor eller barnvagnar. Jag kommer inte krypa in i en bubbla av pastelligt fluff. Ni hittar mig som vanligt i ateljén, bara lite större, lite lyckligare Vi ses!