När man är mammaledig kan det hända mycket som är oväntat. Som att man upptäcker att pantonepennorna helt torkat ut. Antingen kan man sätta sig ner och gråta över hur lite tid man har till sina egna intressen eller så får man tänka om. Hittade mina gamla akvareller i ateljéskåpet. Funkade ju faktiskt lika bra det. Frihet finns visst i penselform också. Vi ses!

100 years of fashion illustration, Cally Blackman. Har ni missat den här boken? Fullspäckad med fina färgillustrationer från 1900 fram till ca 2005. Bilderna är dessutom i relativt stort format. Jag gillar verkligen när man håller texten kort och satsar på större bilder. Presenterar många illustratörer, olika tekniker, olika stilar. Bredd. Intressant och inspirerande. Gå och köp! Vi ses!

Lagom till jag inser hur mycket tid det tar att vara mamma till min lilla älskling så dimper mina beställda böcker ner i postlådan. Fashion Sketchbook av Bina Abling är en tjock mäktig pärm fylld med ca 500 sidor teori gällande modeteckning. Känns som att den innehåller det mesta man kan tänkas behöva för att lägga en bra grund och sedan utveckla sin egen stil efter det. Ska bli spännande att sätta igång med den här och se vad det ger i längden. Ett minus dock för att större delen är i svart/vitt- ge mig färgillustrationer, tack! Jag älskar mina pantonepennor. Blir lite tungt med 500 sidor gråskala även om det nog kommer ta ca ett år att arbeta igenom den. Vi ses!

Mitt arbetsbord är fullt av de här små snabbskisserna. Jag gör jämt de här för att inte glömma bort en tanke jag haft, en form, en detalj, en smart skärning. Hur som helst så har jag en plan inför jul/nyårsfesten. Ni kanske inte ser min vision genom detta lilla papper? Vilken tur då att jag kommer lägga upp plaggen här så fort de är klara

Nej, mina vänner- jag har inte glömt er. Min tystnad beror bara på att jag dragit runt på en envis infektion. Jag har varit tvungen att ligga nerbäddad ett tag. Som tur är har jag haft sällskap av mina pantonepennor. Har ni sett de nya gosiga ”tubhalsdukarna” som kommit nu? Det känns som ett snyggt och praktiskt sätt att hålla värmen i vinter, men jag skulle gärna se lite mer färg och detaljer på dem. Det blir till att göra en egen variant, tror jag bestämt! Det här gammelrosa stickade tyget hittade jag i mitt tyglager. Känns som ett skönt avbrott till allt trist beige i butikerna. Så, mot symaskinen.. Vi hörs!

Här kommer lite nytt från min sagokollektion. ”Smutsrosa” klänning med slarviga lager av mjuk tyll får det bli. Kanske lite spetsar också. I ateljén jobbar jag just nu med snövits mörkblå klänning. Håller på att bygga upp volymen i kjolen, vilket visade sig vara hur pilligt som helst. (Jag lovar att visa bild sen när den är helt färdig.)

Har nyss skickat iväg lite halsbandsbeställningar och håller nu på att skissa på min nya kollektion. Åh, älskade snövit.. Men är det inte dags att uppdatera hennes dammiga gamla klänning lite? Tänker mig knallröda läppar och en mörkt marinblå satinblåsa, gärna kortkort med lite puff nedtill. Har jag tur får jag plats med en rosett någonstans också

I’m in love with a fairytale.. När jag gick igenom gamla pärmar i ateljén så hittade jag den här lilla teckningen. Den kommer från en hangtag till min slutkollektion på tillskärarakademin. Jag satt som många andra och hejade på den söta norrmannen för inte så längesedan och insåg att nu måste det bara göras- Sagokollektionen. Jag har stått emot länge, men nu är det dags. (Jag vet, det bor en sjuåring i mig fortfarande..) Men det är rätt befriande! Så håll utkik efter mina skisser på min totalt okommersiella kollektion; Once upon a time..

På en sliten äkta matta ligger jag på mage. Bland en massa pennor, pappersark och kritor.. På golvet ligger det även pappersrullar och kartonger som farmor sköljt ur och sparat. De brukar jag klä i papper och bygga ihop till slott som klippdockorna kan få bo i. Har fångat en solkatt och speglingar från en gammal kristallkrona på pappret. TVn står på alldeles för högt och framför sitter farfar och tittar på nyheterna i sin bruna favoritfåtölj. Från köket hör jag farmors dova slammer. Doften från pannkaksjärnet i gjutjärn börjar sprida sig i huset. Vet att jag snart får hoppa upp på rulatorn för att få skjuts av farfar in till pannkakorna, lillasyster och farmor i köket. Åh, tänk om man fick vara liten igen! Gick igenom gamla saker från farmor och farfar för en tid sedan. Någon hade hittat de här i en låda. Obetydliga fula teckningar från ett litet barn med blonda flätor som en kärleksfull farmor trots allt sparat i år efter år. Jag ler när jag ser dem (men tackar för att det gått framåt lite på teckningsfronten).

Jag mår som allra bäst när jag får en penna i handen. Har jag väl kommit igång så glömmer jag snart både tid och rum. Jag började modeteckna för flera år sedan och sedan dess har det blivit en hel del. Just den här är gjord med akvarellpennor och hudfärgad pantone. Blomman är en mix av akvarell och oljepastellkritor. Materialet beror lite på vad jag kommer över, men jag skulle inte klara mig länge utan mina pantone- och akvarell-pennor. Önskar att jag hade mer tid att teckna! Till nästa gång jag har tid över så får ni kika på den här.